Förändrats något?

Någon som tycker att ja har förändrats något under den senaste tiden?
Då vill jag gärna att ni kommenterar det och säger vad som har förändrats. :P

Bild :)

Min julklapp till min älskling.
Dexter (den grå/vita), Kajsa (den svart/vita).

Hemma hos älsklingen

Nu sitter jag hemma hos älsklingen. Jag mår så jävla bra när jag är tillsammans med honom. När jag är med honom vill jag att tiden ska stå still. När jag inte är med honom, vill jag bara att tiden ska gå fort så att jag får vara med honom igen. Känna hans armar omkring mig, få ta emot hans varma kyssar. Han är något alldeles speciell. Jag är så glad att jag träffade honom igen efter alla dessa år. Det var ödet. Det var meningen att vi skulle träffas igen. Och nu vill jag inte att det ska ta slut mellan oss igen. Jag tycker om honom!

I skrivande stund sitter han och tittar på ståuppkomiker, jag sitter här vid datorn. Jag tittar emellanåt på vad ståuppkomikern gör, men jag lyssnar mest. Engelska, ja det är inte mitt bästa ämne i skolan, men lite fattar jag allt. :)

Var och tittade på "Luftslottet som sprängdes" ikväll med Lasse och Ante. Och de som har sagt att den var grymt bra hade verkligen rätt! Det var en speciell scen som jag älskade på hela filmen. men tänker inte säga det eftersom jag inte vet hur många det är som har sett den och inte sett den. Men jag kan säga så mycket som att Lisbeth Salander har verkligen attityd! Hon är en sådan person som jag gärna skulle vilja vara vid vissa tillfällen.

Nu är klockan 00:14 och jag fyller 26 år idag. Oj, jag blir tant nu ju. 26 år är gammalt eller vad säger ni mina vänner? Och den första som sa grattis var min älskade vän Cezilia som skickade sms till mig klockan 00:10. :) Hon var riktigt snabb. ;)

Nej nu ska jag avsluta och stänga ner för jag ska sätta mig i soffan hos min älskling och titta på ståuppkomikern, jag inte kommer ihåg namnet på. :P Skriver mer en annan dag!

Kram Tess!

Vänskap

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja med detta inlägg. Det kanske är lika bra att gå rakt på sak. Inatt ringde en väldigt nära vän till mig och var helt förstörd. Visst jag var svintrött och min älskling låg bredvid mig ville bara ligga kvar och mysa med honom. Men jag visste att min vän inte hade ringt mig mitt i natten om han verkligen inte hade behövt prata. Så jag klev faktiskt upp och snackade med honom. Det är väl det vänskap är till för eller hur? Oavsett tid på dygnet så ska ens riktiga vänner finnas där? Eller har jag fel? Jag hoppas att när jag behöver någon att prata med, så hoppas jag att det finns vänner där som verkligen ställer upp på att lyssna oavsett vilken tid på dygnet det är. Jag anser att man ska både ge och ta när det gäller vänskapen. Det är inte så att det enbart är den ena som ska ge, ge, ge och ge, men aldrig få någonting tillbaka. Det funkar inte så. Jag tycker inte det i alla fall...

Ibland kan jag undra vilka som verkligen är mina riktiga vänner. Varför är det jämt jag som hör av mig först till de vännerna som säger sig finnas där för mig i vått och torrt? Varför kan dem aldrig ringa mig bara för att höra hur jag mår? Om inte jag hör av mig till dem, så hörs man aldrig av. Jag tycker inte det ska vara så. Jag vet nu vilka som verkligen är mina vänner. Min riktiga vänner. Vilka kan jag lita på till 110%? Vilka finns där när jag väl behöver dem? Vilka hör av sig till mig bara för att höra hur jag mår? Som sagt, ibland kan jag undra. Jag vet inte hur många gånger jag har tagit upp det här ämnet egentligen. Jag trodde att det skulle bli en förändring nu när jag bor nere i Skåne igen. För vännerna här nere har sagt att dem saknat mig och det ena med det andra, men varför är det då så att det jämt är jag som hör av mig till er? Varför är det aldrig tvärtom? Om jag ska vara ärlig så börjar jag faktiskt att bli riktigt trött på det Jag ska nog sluta att höra av mig till er, så kan ni få känna hur det känns för mig. Eller ni kanske rent av inte bryr er? Bra, då kanske det är dags att ta och leta upp några andra vänner som man kan umgås och ha roligt med och som hör av sig lite då och då. För jag är riktigt trött på detta rent ut sagt!

Det finns en som verkligen visar att han är min vän. För han hör av sig med jämna mellanrum. Han kanske inte ringer, men han hör av sig på andra sätt. Som t.ex msn, mail, sms osv. Men han hör av sig minst 3 gånger i veckan. Just bara för att höra hur jag mår. Hur jag har det. Han är den jag har umgåtts mest med av mina vänner här nere i Skåne sedan jag flyttade ner igen. Han vet verkligen vad sann och äkta vänskap är. Han ställer upp i vått och torrt, han finns där, han lyssnar, stöttar och ger råd och tips. Han har alltid funnits där! Kim, du ska veta att jag älskar dig och du kommer alltid att finnas i mitt hjärta! Du har visat att du verkligen är min vän, som alltid finns där! Jag kommer alltid att finnas vid din sida och jag kommer aldrig svika dig. Oavsett vad du gör, så kommer jag aldrig att svika dig!

Vännerna uppe i Södermanland, finns också. Vi kanske inte ringer varandra, men vi snackar i alla fall på msn. Och dem verkligen finns där också. Vissa av dem i alla fall. Jag har börjat inse vilka som är mina vänner och inte mina vänner av dem uppe i Södermanland. Jag vill bara vara en vän, som ni kan vända er till. Som ni litar på. Jag vill att ni ska vara mina vänner som jag kan vända mig till och som jag kan lita på. Men var finns ni? Ge er till känna!

Jag orkar inte kämpa för vänskapen längre. Jag är så trött att på att jämnt vara den som hör av sig och som ringer och ja allt vad det nu kan vara. Jag har inte fått en förfrågan om jag t.ex vill följa med ut och festa eller något. Ibland kan jag känna mig jävligt utanför. Som att jag bara duger när det är något ni behöver hjälp med något. Att jag är ert andrahandsval. Så har jag nog känt en väldigt lång period och inte har jag direkt fått det bekräftat att det inte är så. Snarare tvärtom. Aja skitsamma nu, jag kan sitta här i en evighet och bara skriva, men jag ska ta och avsluta nu. Jag blir både arg och ledsen när jag sitter här och skriver det här. Meningen med detta inlägg var att ni eventuellt skulle få er en tankeställare. Kanske fundera på om det jag har tagit upp nu är en del av sanningen. Om ni inte anser det, så ja, då betyder det väl inte så mkt för er. Eller rättare sagt, vänskapen betyder inte så mkt för er.

Kram Tess!

Låst blogg

Jag kunde tydligen inte hålla mig ifrån Blogg.se, för här är jag igen. Men denna gången så har jag bloggen låst. Här kommer jag skriva om allt det som jag har inom mig.
Det är bara några få utvalda som kommer kunna ha tillgång till denna bloggen, så kan ni läsa det här, så GRATTIS, du är en av dem som jag bjudit in för att kunna läsa. Jag litar tillräckligt mycket på dig för att du ska få ha tillgång till denna blogg.

Som sagt, här skriver jag om allt. Och då menar jag precis allt.
Så finns det något ni inte tycker om att jag skriver, så är det upp till er. Antingen fortsätter ni att läsa, eller så går ni vidare.

Och en sak till: Ni som kan läsa det här. Jag får reda på om ni har lämnat ut lösenordet till någon annan som jag inte vill ska ha tillgång till bloggen. Och då blir ni portade. Då ändrar jag lösenord igen. Så, visa nu att jag kan lita på er så mycket som ni säger att jag kan göra.

Ja detta var då allt för tillfället. Antagligen kommer denna bloggen att bli mer aktiv än den andra jag har på wordpress, men jag ska allt försöka kombinera det hela ska ni se.

Ha en fortsatt trevlig Jul och jag hoppas att alla har haft en underbar jul!

Kram Tess!