Inte bra, inte dåligt. Lite mittemellan.

Förlåt - igen, att jag inte har skrivit på några dagar. Men jag orkar inte helt enkelt. Det är för mycket som händer kring Rasmus just nu, och jag vill ägna all min tid åt honom. Jag har gråtit många tårar denna veckan. Senast idag. Min mamma var där som kramade om mig och sa att allt kommer att bli bra. Att Rasmus är en kämpe. Ja visst, det vet jag att han är, men jag behövde få gråta. Jag har så mycket inom mig. Hade jag kunnat, hade jag tagit den smärtan som Rasmus har just nu och haft den själv. Det gör så ont i mitt hjärta och i hela min kropp att se vår son, ha så ont. :( Vår älskade son.

Han är den finaste personen jag vet!