9 januari 2011

Minnen från September 14 2010


Länge sedan han var så liten. Fick faktiskt en liten tår i ögat när jag insåg hur liten han faktiskt varit. Om man jämför honom, då med nu, så har han verkligen växt. Både på längden och bredden!

Fällde en liten tår när jag såg hur liten han faktiskt varit. Jag är så otroligt glad för att det har gått så bra som det har gjort. Idag kan jag inte tänka mig att leva utan mitt och Lars lilla mirakel!



Han har verkligen varit en kämpe! Han är otrolig som har klarat denna resan tillsammans med mig och pappa Lars!




När jag ser dessa bilder på honom, så inser jag hur mycket värre det kunde ha gått, än vad det gjorde!




Man ska inte ta livet för givet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar