Jag ångrar att jag 2005 gifte mig med min förredetta man. Vi blev ett par den 12 maj 2005 och redan 5 månader senare så stod vi framme vid altaret. Idag kan jag säga att det gick alldeles för fort. Jag har kommit fram till att jag gifte mig med honom i tacksamhets skull för att han räddade mitt liv 2005. Jag älskade honom aldrig på riktigt. Ändå var jag gift med honom i 4 år. Jag ville lämna honom tidigare, men jag gjorde inte det, med tanke på hans barns skull. Men i oktober 2009, kunde jag inte längre, då rann bägaren över.
Det kanske låter hemskt, men så är det faktiskt.
Idag är jag och min FD dock bra vänner, och vi kan prata med varandra som folk, och inte bara skrika på varandra och säga en massa dumma saker till varandra, men det är så här jag känner.
Hade jag inte lämnat honom då i oktober 2009, så hade jag nog inte mått så bra som jag gör idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar