20 mars 2012

Tankarna kommer tillbaka. Jag mår så jävla dåligt - inombords. Det syns dock inte utanpå. Vet varken ut eller in längre.
Vem kan jag vända mig till när jag mår som sämst?
Vem kommer orka lyssna - utan att döma?

~ "Tiden läker alla sår. Det blir bättre."
Visst, det kanske är så, men det är inte lätt att gå efter.

Jag försöker verkligen att vara stark för min sons skull, men snart har även jag nått bristningsgränsen.
Hur mycket mer ska jag orka?

Jag vet inte vem jag kan lita på, vem jag kan vända mig till.

Alla säger ~ "Jag finns om du vill prata, dag som natt - 24/7".

Men när man verkligen behöver prata, ja då finns det ingen där.

Hur mycket mer ska jag orka????


Och nej, detta är inget "Tyck-synd-om-mig" - inlägg.
Jag skriver detta för att jag känner att jag behöver skriva av mig.
Så bespara mig spydiga och elaka kommentarer. 
(Inte för att jag får så många, men i alla fall...)