Blandadde känslor!

Jag har blandade känslor. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Jag vet inte vad jag vill riktigt. Jag är så kluven. Jag önskar att jag hade någon jag kunde prata med, som inte avbryter. Utan lyssnar tills jag pratat klart. Ställer frågor, stöttar mig, ger mig råd och tips, kramar om mig, ja allt det där ni vet. Jag vill inte höra "Det blir säkert bra", för det har jag fått höra så många gånger, men jag känner inte att det har blivit något bättre.

Är jag inte på jobb, så sitter jag här hemma i lägenheten och ugglar. Samma visa, dag ut och dag in. När Rasmus är på dagis, så sitter jag bara här. :( Det börjar bli tråkigt. Jag vet inte om det är mig det är fel på eller vad det är.

Varje dag läser jag att vänner/kompisar/bekanta har gjort det och det och det och det, medan jag inte har gjort ett skit. Jo jag har städat undan och fixat och donat här hemma. Men jag har inte hittat på någonting. Jag vill också ut på äventyr med min familj och mina vänner - men det blir aldrig som man tänkt sig. Alltid har det kommit något i vägen. :(

Jag är inte mig själv, och vet inte om jag någonsin kommer att bli det. :(