15 juni 2012

Om allt ändå var annorlunda.

Ja då hade jag kanske mått bättre. Men jag får väl leva med det.
Ändra på det? Ja, det är lättare sagt än gjort.


Ingen har någon aning om hur jag EGENTLIGEN mår, för ingen frågar. Ensam är starkast. Antar att jag får ta och leva efter det också. För snart är botten nådd. Eller vad säger man?
Äsch, jag skiter i vilket. 

Vem orkar bry sig? Inte jag och inte ni.

Chaoo!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar