Jag orkar inte längre med att må så här jävla dåligt. Det värsta är att jag inte kan sätta fingret på varför jag mår som jag gör. Jag ska ju egentligen inte kunna göra det. Bästa pojkvännen, bästa vännerna, bästa familjen, men ändå känner jag att jag inte räcker till. Jag mår dåligt, men ändå tycker vissa att jag ska orka ta och lyssna på hur dem mår och så. Dem blir sura när jag säger till att jag inte orkar vara stark för dem också. Att jag inte mår bra. Och då tycker dem att man sviker dem. Men jag förstår det inte. På vilket sätt sviker jag? Vad gör jag som är fel? Jag mår ju inte själv bra? Jag kanske inte pratar med alla om mina egna problem eller mitt mående, jag skriver av mig i bloggen istället. Jag känner inte för att tynga ner mina vänner som redan mår skit som det är, med mina problem. Det är bättre att jag håller tyst och skriver av mig i bloggen då. Eller?
Varför ska jag lasta mina vänner med min problem, när dem mår tillräckligt dåligt som det är redan? Jag vill inte att mina vänner ska ha den bördan på sig också. Jag kanska verkar egoistisk, men det är så jag känner. Eller egoistisk? Nej det är nog inte det rätta ordet. Jag vet inte vad för ord jag ska använda. Jag har suttit och gråtit idag, utan att Lasse märkte det såklart. För jag vill inte att han ska behöva lyssna på hur jag mår heller. Jag kanske drar ner honomm i skiten då också, och det vill jag inte. Kanske är jag inte bra för honom? Kanske kan han få en bättre tjej än mig? Men jag vill inte förlora honom. Han betyder så mycket för mig. Men kan samtidigt inte förstå hur han kan tycka om en sådan person som mig.
Jag trodde att jag skulle kunna må bra när jag flyttade ner igen, men det har jag tydligen inte lyckats med. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte lasta andra med mina problem eller mitt mående. Men hur ska jag kunna lyckas med att må bra? Skjuta ondan det dåliga och bara ta fram det bra? Men det kanske inte funkar i längden? För det dåliga hinner alltid ifatt en, när man minst anar det. Det kanske är bättre att försöka ta tag i det hela och försöka lista ut vad det är som gör att jag inte mår bra? Men hur ska jag lyckas med det? Åh, jag har så många frågor, men inga svar. Och jag vet inte hur jag ska få tag i de svaren. Om jag någonsin kommer att få svar på dem.
Jag ska börja med att skriva en bra och en dålig lista om mig själv. Vad jag tycker är bra med mig själv, respektive vad som är dåligt hos mig själv. Kanske kan jag på det viset se ett mönster som gör att jag mår dåligt? Det kanske har med att göra med det som har hänt mig i unga år och även en del händelser som har hänt vid senare tid?
Jag ska inte skriva mer negativt nu. Jag kände bara för att skriva av mig. Kanske inte ni inte ens orka läsa hela texten, men det är upp till var och en. Jag kände som sagt bara för att skriva av mig. Kanske kan jag få några svar på några av alla de frågor som kommit upp i detta inlägg? Hoppas det. Eller ja, kan man säga så?
Jag är ledsen om jag sårat någon. Det är helt omedvetet, det kan jag lova er. För det sista jag vill göra är att såra mina vänner. Men jag tror att de flesta av er förstår innebörden med inlägget, eller hur?
Detta kommer förhoppningsvis att vara det sista negativa inlägget, jag skriver. Jag ska kämpa för kung och fosterland på att få mig själv att må bra igen. Visst, det kommer ju alltid att finnas lite negativt i ens liv, men det ska inte behöva ta över hela ens liv. Jag vill må bra. Och jag förtjänar att må bra! Alla förtjänar att må bra. Alla förtjänar att vara lyckliga, alla förtjäna att vara älskade.
Tack för att ni tog er tid att läsa, om ni kommit så här lång. Tack än en gång. Det betyder mycket för mig!
Kram Tess!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar